"Skogsprodukter ger ett gott miljösamvete"

Sidan senast granskad/uppdaterad: 2013-09-11
2013-09-11

Carina Håkansson övertog vd-rollen på Skogsindustrierna i augusti. Branschen har framtidstro men är under press. En uppgift blir att bygga broar mellan de skilda uppfattningarna om svenskt skogsbruk.

Carina Håkanss ons skogliga karriär inleddes för drygt 20 år sedan. Ungefär samtidigt fick Sverige en ny skogslagstiftning som jämställde miljömålen med de ekonomiska målen.

– Miljörörelsen bidrog till att vi fick en ny skogspolitik och det framgångsrika skogsbruk vi har idag. Jag tycker vi kan vara stolta över den utvecklingen, säger hon.

En titt i backspegeln visar att mängden skog har ökat avsevärt samtidigt som avsättningarna av skog för naturvård också har ökat, men det finns mer att göra. Det gäller bland annat de frivilliga målområden skogsnäringen satt upp utöver de politiska miljömålen, exempelvis för biologisk mångfald och skogsbrukets inverkan på sjöar och vattendrag.

Trots framsteg har det de senaste åren vuxit fram en polarisering mellan intressegrupperna. Det är en av många frågor som Carina Håkansson kommer att ställas inför i sitt nya jobb. Med sin långa erfarenhet av skogsnäringen och av ledarskap är få mer skickade att överbrygga åsiktsskillnaderna.

– Jag tror på dialog, men en bro ska som bekant ha fästen på båda sidorna. Man måste vara beredd på att ge och ta och kunna bejaka förändringar, säger hon, väl medveten om att branschen får tåla kritik.

– Det måste få finnas en rollfördelning. Visst har positionerna periodvis varit låsta med tydliga konflikter, men så har det inte varit jämt. Vi har också haft långa perioder av samsyn.

Carina Håkansson har varit engagerad i skogen i nästan hela sitt vuxna liv. Även om hon till en början prövade sysselsättningar i andra branscher återvände hon till skogen som var viktig för henne redan under uppväxten i Skellefteå. Familjen ägde ingen skog, men skogen blev henne yrke. Att arbeta med något levande lockade:

– Man måste hela tiden ta hänsyn till att skogen förändras. Även om det går långsamt i skogen så är den kontinuerliga förändringen något som fascinerar mig.

Den skogliga karriären inleddes på marknivå, med att hugga, röja och plantera.

– När jag började på jägmästarutbildningen var första terminen praktiskt inriktad. Fortfarande tycker jag det är väldigt kul att hugga, även om det nu för tiden mest handlar om vedhuggning.

Det är första gången i karriären som Carina Håkansson får efterträda en kvinna – Marie S. Arwidson. Är det ett tecken i en annars mansdominerad bransch?

– På tunga positioner går det inte att tänka på kön. Det är min personlighet och min kompetens man har anställt. På Skogsindustrierna arbetar förhållandevis många kvinnor och jag ser att könsskillnaderna i branschen har minskat. Ett tecken är att jägmästarutbildningen numera består av en tredjedel kvinnor. Jag är övertygad om att man får bättre beslut i organisationer med en blandning av kön, ålder och erfarenhet.

Carina Håkansson ser fram mot att ta hand om ledarskapet för en utpräglad expertorganisation som Skogsindustrierna.

– Även om verksamheter skiftar finns det saker som är likadana oavsett var man är vd. Det handlar om etik och moral, om att lyssna på personalen och ha respekt för dem och tidigare strategier och resultat. Utifrån det kan jag sedan forma verksamheten för att nå styrelsens visioner och mål, säger Carina Håkansson och fortsätter:

– Jag har höga krav på mig själv och det är viktigt att se vilket ansvar man har i sitt ledarskap. Om medarbetarna tycker det är roligt att gå till jobbet och känner sig sedda blir det lättare att nå organisationens mål och vi gör ett bättre arbete.

Att hon tycker att skogsnäringen är en framtidsbransch råder det inga tvivel om.

– Skogsfibern är en fantastisk naturresurs. Den är förnyelsebar och kan i slutet av återvinningskedjan ge oss energi. Vår glob har inte råd att inte använda den.

Framtiden är inte oproblematisk. Framtagandet av nya produkter är branschens största uppgift, anser Carina Håkansson:

– Utmaningen ligger i att upprätthålla lönsamheten i basen, det vill säga inom sågade trävaror samt papper och massa, så att det finns pengar att stoppa in i forskning och utveckling av nya produkter. Det går ju inte riktigt hand i hand, men med tiden kommer det i balans. För att lyckas krävs att vi får ut budskapet om att skogsprodukter ger ett gott miljösamvete.

Om bara ett år är det dags för riksdagsval. Skogsnäringen brukar inte vara viktig i valrörelsen.

– Skogsindustriernas roll är att förvalta och försvara branschen och förenkla för beslutsfattare att bidra till skogsindustrins utveckling. Ett eventuellt maktskifte innebär nya utmaningar. Det ingår i jobbet, säger Carina Håkansson.

Ändå har exempelvis miljömålsberedningens betänkande, beroende på hur det hanteras av regeringen i höst, en potential att komma på dagordningen i valrörelsen. Efter att betänkandet släppts i våras har Carina Håkansson mött en oro bland skogsägare som upplever det som att andra anser sig äga deras marker.

– Allemansrätten är fantastisk, men det innebär inte att man äger skogen. Man måste ha förståelse för både allemansrätt och äganderätt.

Den sociala dimensionen av skogen kommer allt mer i fokus. Och visst kan skogsägare bli bättre på att ta social hänsyn, särskilt i områden där rekreation är viktig.

– Det handlar om informationsarbete, att möta människor och diskutera. Det är en långsam process, men det är bara att arbeta på, kommenterar Carina Håkansson.

Den mest närliggande frågan för industrins del är just nu svaveldirektivet med en sänkning av svavelhalten i marint bränsle till 0,1 procent. Fartygstransporterna kommer redan 2015 att bli så dyra att svensk konkurrenskraft hotas. Redan finns tecken på att investeringsviljan har sjunkit.

– Det är en mycket allvarlig utveckling, särskilt som skogsindustrin tagit sitt ansvar ända sedan 1997 och använt marint bränsle som ligger långt under tidigare gränsvärden. Merkostnaden som svaveldirektivet skapar motsvarar till exempel en höjning av arbetsgivaravgiften med en tredjedel.

Efter några år som vd i energibranschen är Carina Håkansson tillbaka inom skogsnäringen. Hon kommer att pendla mellan Stockholm och Falun. I hennes hemtrakter är skogsnäringen en integrerad del av samhället.

– Här bor man grannar med folk som arbetar i skogsbolag, man passerar sågverk och pelletstillverkning. Det ger förståelse för skogsbruket som något helt naturligt.

Att vistas i skogen som ett fritidsnöje kommer även i fortsättningen att vara en passion.

– Jag brinner för skog. Att få möjlighet att arbeta med detta levande föränderliga material är fantastiskt.

Text Mats Lundström
Foto Heléne Grynfarb

Twitter Facebook LinkedIn
Länk till sidan:

Kontakt

Carina Håkansson 598x600.jpg
Carina HåkanssonVD08-762 72 10

Carina Håkansson

Född: 1961 i Skellefteå

Bor: Falun, pendlar till Stockholm

Familj: Sambo och två barn i övre tonåren

Utbildning: Jägmästare SLU

Karriär: 1990-2004 Stora Enso (olika positioner, exempelvis informationschef). 2004-2009 VD Stora Enso Skog. 2009-2013 VD Dalakraft.

Styrelseuppdrag: Ordförande Föreningen Skogen, tidigare styrelseledamot Sveaskog.

Fritid: Friluftsliv och sport, främst skidåkning. Jagar, men bara ripa.

Övrigt: Tilldelades Föreningen Skogens Guldkvist 2011

Skog & Industri

Intervjun är publicerad i nr 3 2013

Relaterade länkar

2013 / Intervju