”Klimatfrågan ska driva skogsnäringen framåt”

Sidan senast granskad/uppdaterad: 2014-09-30
2014-09-30

Skogsindustrins goda inverkan på klimatet kommer att lösa låsningarna i den svenska skogsdebatten.

– Tiden talar för oss. Klimatförändringarna gör att en helhetssyn på skogen blir allt viktigare, säger Sveaskogs skogschef, Herman Sundqvist.

Det luktar skogsbrand vid Sveaskogs kontor mitt i Stockholm där företagets skogschef, Herman Sundqvist, möter upp för intervju. Han är nyanländ efter semestern där han, bland annat, fiskat fluga i övre Norrland. Naturintresset är genuint.

Branden i Västmanland i augusti gav skogsnäringen oväntat medieutrymme. Tidningarna fylldes av bilder av förkolnade träd och politiker på besök vid brandplatsen. Också Sveaskog drabbades, minst 1500 hektar har brandhärjats.

– Branden i Västmanland var allvarlig, ja rent fasansfull. Samtidigt är det ett faktum att en av de största ekologiska förändringarna i skogen är att vi faktiskt förhindrar skogsbränder, säger Herman Sundqvist medan vi slår oss ner i ett konferensrum.

Det går på tvärs mot kritiken vid insatserna i trakterna av Sala. Samtidigt är uttalandet typiskt för Sveaskogs skogschef. Få har med ett så stort kunnande och ett längre tidsperspektiv försvarat det svenska skogsbruket mer engagerat än Herman Sundqvist. Via sin välbesökta blogg driver han en opinion för Sveriges miljövänligaste basindustri. Det som ibland kallas den svenska modellen för skogsbruk.

– Tack vare bloggen har jag till och med fått hälsa på Kungen, kommenterar han skämtsamt och tänker på att han fick Föreningen Skogens stora pris, Guldkvisten, vid en ceremoni i våras under Skogsnäringsveckan.

Herman Sundqvist har i många blogginlägg drivit frågor som inte uppskattas av alla. Miljörörelsens kritik mot den svenska modellen framkommer tydligt i bloggens livliga, och ofta underhållande, kommentarsfält.

– Det är hög klass på många kommentarer och ibland leder diskussionen framåt. För något år sedan skrev jag ett blogginlägg om kontinuitetsskogsbruk och diskussionen som följde ledde till en samsyn om att den som vill bedriva ett kontinuitetsskogsbruk idag inte möter några hinder i skogsvårdslagstiftningen.

Men rösterna visar också på polariseringen i debatten. Retoriken från miljörörelsens representanter är tuff. Tråkigt, tycker Herman Sundqvist.

– Den svenska debatten är oerhört snuttifierad och handlar nästan bara om rödlistade arter, körskador, hänsynskrävande biotoper och avsättningar. Men det är bara en liten del av vad skogsbruket faktiskt innebär. Skogsbruket står för allt från klimathänsyn, arbetstillfällen, glesbygd och transporter. Visst, rödlistade arter är viktiga saker, men det är trots allt en ganska begränsad del av en skogspolitisk helhet. Även om många har en åsikt om skogen så hamnar de för ofta i den här begränsade lilla rutan.

En röd tråd i Herman Sundqvists blogginlägg är behovet av helhetssyn.

– För att komma vidare ur låsningen måste vi ställa oss frågan vad vi ska ha skogen till. Det borde göras med klimatet som rubrik. Trots allt är det ett delvis nytt perspektiv som alla skulle kunna samlas kring och det måste vi göra via det Nationella Skogsprogrammet.

Under ledning av landsbygdsminister Eskil Erlandsson startade skogsprogrammet i våras med en betydligt bredare grupp av intressenter än vanligt i skogssammanhang. Herman Sundqvist tror att fler aktörer i skogsbruket, allt från arkitekter till tillverkare av biobränsle, är avgörande för att kunna se ”den stora bilden”.

– Helheten måste vara kärnan i programmet. Olyckligtvis är vi och miljörörelsen inte ens överens om var vi står och det är en stor brist. Kommer skogsprogrammet att handla om artfrågor och biologisk mångfald undrar jag om aktörer som Preem och Sveriges Arkitekter ens vill delta.

Miljörörelsen är ett storstadsfenomen samtidigt som landsbygdsborna får allt mindre inflytande över sin närmiljö. De flesta svenskar är inte längre engagerade i skogs- eller lantbruk.

– Ju färre personer som kommer i kontakt med näringen och vet hur den bedrivs desto sämre är det. Därför tror jag att vi i större utsträckning behöver vända oss mot allmänheten. Andra gör det med framgång – annars kommer inte politikerna att i längden kunna stå emot.

Borde Sveaskog annonsera sitt budskap på stolsryggarna på tågen som Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) har gjort?

– Kanske. Jag tycker att SNF:s budskap på tågen om att ”titta ut medan det finns någon skog kvar” är ohyggligt osakligt. Jag tror att det är många som inte tagit in att vi i Sverige håller på med avverkning, inte avskogning, och att virkesförrådet i våra skogar växer för varje år. Det är för få som ser sambandet att den trettioåriga skogen de nyss åkte förbi tidigare varit ett hygge.

Herman Sundqvist tycker att SNF saknas i delar av skogsdebatten.

– De tycker i huvudsak att vi ska lämna mer, men jag saknar dem i termer av att de talar om hur vi ska bli bättre, exempelvis för något så grundläggande som generell hänsyn på hyggena. Vad ska prioriteras givet att vi avstår en del av virkesvärdet? Hur kan vi optimera naturhänsynen, med trädgrupper och kantzoner? Vi kan självklart bli bättre på allting som vi gör, men jag vänder mig mot bilden av hur skogsnäringen kommuniceras.

Saknas sådana kunskaper hos miljöorganisationerna?

– Lokalt finns det många engagerade och kunniga företrädare, men på det nationella planet är de inte alla gånger med i matchen. Det kanske beror på tidigare framgångar, vilka argument som fått genomslag.

Naturvård och avsättningar är ofta i fokus i debatten. Herman Sundqvist menar att tiden talar för den svenska modellen.

– Skogen som växer upp på nya hyggen kommer att hålla högre naturvärden än många av de skogar vi idag gör reservat av, särskilt i södra Sverige. Många arter i skogen visar positiva utvecklingstrender sannolikt till följd av omläggningen i skogspolitiken för 20 år sedan, men att uttala sig om att det här går si eller så är egentligen för tidigt. SLU-programmet Future Forests har gjort en del spännande analyser om hur skogen kommer att se ut och vilken betydelse de kommer att få och de är mycket positiva.

Hur mycket areal borde skyddas?

– Jag gillar inte att vi pratar om hur mycket vi ska skydda. Då hamnar vi bara i diskussioner om vad skydd är. Är du en liten knappnålslav så bryr du dig inte ett jota om vad vi människor har satt för etikett på den skogen. Det viktiga är ju att miljön finns. Hur mycket som behövs är artspecifikt och därför tycker jag att konceptet vi har i Sverige med naturvård i olika skalor är väldigt framgångsrikt.

Kan ett flexibelt system för naturvård vara för komplext?

– Det är en fara i att säga att så och så många procent ska skyddas. Jag tror det är ineffektivt. Sedan tror jag det aldrig kommer att bli en fullständig samsyn om vad som är nog. Istället borde åtgärder och behov av åtgärder i större utsträckning än idag baseras på utvecklingstrender. Vad kommer att hända? Tiden måste vi ta med oss i vårt naturvårdsarbete. Det görs inte idag.

Slutligen – vem vill du sitta ner med runt en lägereld några timmar och prata skog och skogspolitik?

– Hmm, intressant fråga! Tillsammans med Al Gore, Hans Rosling och Maciej Zaremba skulle det bli intressanta diskussioner.

Text Mats Lundström
Foto Magnus Glans

Twitter Facebook LinkedIn
Länk till sidan:

Herman Sundqvist

Arbete med mera: Skogschef på Sveaskog sedan 2008. Ordförande i Skogforsk och Föreningen Skogen. Ledamot i KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien), skoglig doktor vid Sveriges Lantbruksuniversitet och på fritiden hängiven fågelskådare.

Ålder: 51

Bor: Avan, by utanför Luleå.

Familj: Hustru och tre barn.

Fritid: Fågelskådning och fiske.
 

Tre kortfrågor:

Förväntning på en ny regering?

– Att skogsfrågorna får den plats de förtjänar i ett skogsland som Sverige.

Forskningssatsningen BioInnovation?

– Det är en jättestor sak. Innovation är viktigt, för att inte säga avgörande.

Biodrivmedel?

– En satsning på biodrivmedel är angelägen. Inte minst ur ett klimatperspektiv.
 

Skog & Industri

Artikeln är publicerad i nr 3 2014

Relaterade länkar

2014 / Intervju / Skog