Ta hänsyn till arterna på landskapsnivå

Sidan senast granskad/uppdaterad: 2015-09-25
2015-09-28

EU:s båda naturvårdsdirektiv, art-och habitatdirektivet respektive fågeldirektivet, kräver att medlemsländerna ska införa ett strikt skydd för många arter. Direktiven är problematiska och kan förhindra samhällsviktiga projekt till följd av enskilda artförekomster, ibland av ganska vanliga arter. Det är därför bra att EU-kommissionen överväger att göra vissa förändringar i direktiven.

Tjädern är ganska vanlig i skogen. Skogsstyrelsen vill ändå se särskild hänsyn för arten.


Betydligt mer problematisk är dock implementeringen av direktiven i svensk lagstiftning, främst genom artskyddsförordningen. Den går nämligen, särskilt vad gäller fåglarna, betydligt längre än vad direktiven kräver.
artskyddsförordningen innebär att skogsbruk i praktiken skulle vara förbjudet om förordningen tillämpades så som den är skriven. Förordningen innehåller nämligen ett förbud mot att störa fåglar eller att skada deras häckningslokaler, oavsett art. Detta trots att det går bra för skogens fåglar.

I en studie av utvecklingen hos 58 skogslevande fågelarter mellan 1998 och 2010 hade 33 stycken en signifikant positiv trend medan endast 5 hade en negativ. Uppgången tros bero på den positiva utvecklingen av de miljöer i skogen som är viktiga för fåglarna. Fåglarna bevaras bäst på landskapsnivå genom en bra skogsbruksmodell, inte på den specifika plats där de för tillfället befinner sig, så som anges i bestämmelserna.

Myndigheterna tar nu fram riktlinjer för hur bestämmelserna ska tillämpas vid skogsbruk. Skogsstyrelsen har med hjälp av Artdatabanken tagit fram en lista över vilka fåglar som kräver särskild hänsyn. Den omfattar 57 fågelarter varav många är ganska vanliga, som tjäder, järpe, talltita och entita. Någon av de listade arterna torde förekomma i nästan varje avverkningsmoget skogsområde.

Risken är stor att många avverkningar och andra skogsbruksåtgärder kommer att förbjudas eller begränsas när arterna hittas. Detta helt utan att markägaren ersätts. När markägaren fråntas brukanderätten, går incitamenten att bevara och utveckla naturvärden förlorade. De samhällsekonomiska kostnaderna kan bli omfattande samtidigt som naturvårdsarbetet inte blir kostnadseffektivt.

Artskyddsförordningen behöver ändras för att bättre harmonisera med EU- direktivens minimikrav. Till dess måste myndigheterna ta tydligare hänsyn till arternas utveckling i landskapet och inte bara utgå från hur den
specifika platsen berörs.

Text Gunnar Lindén, LRF Skogsägarna

Hur ser du på artskyddet i de svenska skogarna?

Peter Westman, naturvårdschef, WWF:
– Artskyddet behöver förbättras. tillämpningen av artskyddsförordningen har halkat efter och det är viktigt att myndigheterna reder ut den oklara ansvarsfördelning som har genomsyrat frågan de senaste åren.

Björn Lyngfelt, informationschef, SCA forest Products
– Artskyddet är en viktig del i skogsbrukets naturvårdsarbete. det är glädjande att den negativa trenden som flera fågelarter uppvisade under 1970-80-talen har vänt och att många arter istället ökat under senaste 20 åren.

Relaterade länkar

2015 / Debatt / Skog & Industri