Med skogsnäringen når vi klimatmålet

Sidan senast granskad/uppdaterad: 2016-09-07
2016-09-07

Parisavtalet blev en framgång för klimatet. För EU:s del handlar det om ett gemensamt åtagande om att minska utsläppen av växthusgaser med minst 40 procent till år 2030, i jämförelse med 1990. Sverige har redan kommit längst inom EU när det gäller förnybar energi, mycket tack vare skogsnäringen och en växande bioekonomi. 

EU-kommissionen har nyligen presenterat sitt förslag om hur länderna ska fördela det gemensamma åtagandet. För Sverige föreslås en minskning av utsläppen med 40 procent. I Sverige har Miljömålsberedningen presenterat ett långt mer ambitiöst klimatmål, som många ställer sig bakom. Deras förslag motsvarar 58 procent i sänkta utsläpp. Sverige har med andra ord redan väsentligt högre ambitioner än EU. Miljömålsberedningen lyfter fram att skogssektorn ska bidra till målet genom att öka den biobaserade delen av samhällsekonomin.

Bristande EU-förståelse för skogens roll

Sverige visar att vi kan anta en mer ambitiös klimatpolitik genom att använda skogen. Från Skogsindustriernas sida kan vi bara beklaga att förståelsen för skogens roll i klimatarbetet på EU-nivå många gånger är bristfällig. Det hämmar utvecklingen mot en klimatsmart bioekonomi. Därför är det viktigt att den svenska regeringen slår vakt om hur skogsbruk och skogsprodukter rapporteras i det kommande EU-regelverket.

Skogen kan och bör spela en större roll i klimatarbetet, även på EU-nivå. Skogsråvara kan ersätta fossila material i till exempel plast, textil och drivmedel. Vi kan också ersätta produkter som i sin tillverkning använder stora mängder fossila bränslen, till exempel genom att öka användandet av trä i byggprocesser. Dessutom kan bi- och restprodukter från skog och skogsindustri liksom uttjänta skogsprodukter bli till el och värme. 

Denna materialväxling, eller substitution som det också kallas, är positiv för klimatet. Förnybara produkter från skogen ersätter produkter som är tillverkade av fossil olja eller som förbrukar stora mängder fossil energi när de tillverkas. Det innebär också att biobränslen ersätter fossila bränslen.

Framåtriktat förslag är bra

Effekten av denna materialväxling har beräknats till 600-800 kg koldioxid per avverkad kubikmeter träråvara. Den årliga svenska avverkningen skapar därmed en klimatnytta motsvarande 50-70 miljoner ton koldioxid. Det motsvarar hela Sveriges utsläpp av koldioxid under ett år. Merparten av produkterna från svensk skogsindustri säljs till andra länder, främst inom EU. Bioenergin används framförallt i Sverige. På så sätt exporterar vi klimatnytta samtidigt som skogsnäringen i hög grad bidrar till att Sverige kan uppfylla sina klimatmål.

Skogsbruk och jordbruk skiljer sig från all annan verksamhet som regleras i klimatpolitiken genom att den båda kan binda och släppa ut koldioxid. I förslaget från kommissionen kommer skogsbrukets utsläpp eller upptag att jämföras med ett framåtriktat riktmärke, kallat skogliga referensnivåer. De skogliga referensnivåerna anger hur mycket som kan avverkas i framtiden utan att det rapporteras som utsläpp och tar också hänsyn till om lagret av kol i träprodukter ökar eller minskar. Tanken med de framåtriktade referensnivåerna är bra. Det stimulerar till förbättringar. Ett land som arbetar för ett aktivt skogsbruk och för en ökad träanvändning kan få nytta av detta nästa gång referensnivåerna beräknas.  

En politik som stimulerar såväl ökad lagring av kol i produkter som ersättning av fossila material med biobaserade förutsätter ökad tillgång på bioråvara. Självklart ska ökningen ske resurseffektivt och med höga krav på hållbarhet i skogsbruk och produktionsprocesser.

Medlemsstaterna ska råda över skogen

Problemet med EU-kommissionens förslag är att det inte anger hur de skogliga referensnivåerna ska beräknas. Visserligen anges ett antal kriterier som ska vara vägledande, men förslaget lämnar öppet för att det blir EU:s uppgift att sätta upp reglerna för hur medlemsländerna ska hantera sin skogsresurs. Vi inom Skogsindustrierna menar att EU självklart måste kunna räkna med skogen för att ta höjd för en ambitiös klimatpolitik. På så sätt lägger EU grunden för en bioekonomi som leder oss till låga utsläpp av växthusgaser. Men det får aldrig bli EU-kommissionens uppgift att bestämma hur vi ska bruka våra skogar. Det måste alltid vara en uppgift för respektive medlemsstat att utforma.

Svenska politiker måste därför verka för tre saker:

  1. Värna om en nationell beslutsrätt om skogspolitiken. Beräkningen och rapporteringen av skogsbruk måste utvecklas i en öppen process där medlemsländerna och främst länder där skogen är en viktig del av ekonomin och klimatpolitiken har en framträdande roll.
  2. Stimulera ett aktivt skogsbruk. Klimatpolitiken och det sätt som referensnivåerna beräknas måste stimulera till ett aktivt skogsbruk. Ett aktivt, hållbart skogsbruk med en uthållig produktion av biomassa, som kan användas till trävaror, papper och energi, är det långsiktigt bästa bidrag som skogen kan ge till att mildra klimatförändringarna.
  3. Öka klimatnyttan. Insatser som görs för att öka tillväxten av skog måste leda till framtida möjligheter för att också öka avverkningen och därmed klimatnyttan.
     

Carina Håkansson

vd, Skogsindustrierna

Kontakt

Lisa_alexandersson.jpg
Lisa AlexanderssonPublisher+46 8 762 72 31