Fortsätter dramatiken inom skogsindustrin?

Sidan senast granskad/uppdaterad: 2011-09-20
Branschens förutsättningar och framgångar belystes på Virkesforum

Till en öppen diskussion om virkesmarknadsfrågor och skogens utnyttjande i vid bemärkelse, kom ett hundratal med intresse för råvarufrågor till Virkesforum, som arrangerades av Skogsindustrierna den 14 september.

Det händer mycket inom skogsindustrin just nu. Strukturomvandlingar står för dörren inom massa- och pappersindustrin, som brottas med vikande efterfrågan inom tryckpapperssegmentet och höga råvarukostnader till följd av den ökade konkurrensen om råvaran.

- Det har handlat om ganska stor dramatik som pågått de senaste tio åren, sa Skogsindustriernas vd, Marie S. Arwidson, i sitt välkomstanförande. I de globala trenderna kan vi konstatera en kraftfull nedgång för Kanada – och en kraftfull uppgång för Brasilien. Kinas papperstillverkning har tredubblats under detta årtionde och landet har under denna tid blivit en nettoexportör – världens största producent, vilket förstås påverkat oss i Norden.

Peter Berg från McKinsey, kom med budskapet att branschen inte endast ska fokusera på strukturomvandling och att försöka lägga ned kapacitet för att få en balans på marknaden – utan se till att specialisera produktionen och bygga rykte om världsberömda nischprodukter. Ett framgångsrecept från stålindustrin.

I sina analyser konstaterar Peter Berg att konsolideringsgraden i branschen har stannat av, och till och med gått bakåt. Varför går strukturomvandlingen så sakta? Anledningen är att efterfrågan på exempelvis tryckpapper sjunker, vilket får till följd att lönsamheten i branschen successivt går ner. 

- Ner mot nivåer som inte är hållbara, konstaterade Peter. Om ett företag ligger på en rörelsemarginal på runt fem procent så är det svårt för en ledning att bestämma om stora strategiska satsningar. Det är till och med svårt att hålla utrustningen intakt och göra utdelningar till aktieägarna.

Men konsolideringar kostar! Det är helt enkelt dyrt att få en bättre struktur i industrin som hindrar överkapaciteter och får en bra nivå på prissättningen:

- I massa- och pappersindustrin sker detta ofta genom att man lägger ner kapacitet, men det kostar cirka 50-10 miljoner euro med en nedläggning. Ska man dessutom lägga ut ett par hundra miljoner kronor för att köpa ett företag – för att sedan lägga ned kapacitet så är det helt klart en sur citron att bita i för en företagsledning, sa Peter Berg.

En annan faktor, som helt klart påverkar hastigheten på konsolideringen i branschen, är att det fortfarande är ganska attraktivt att komma in på marknaden med ny kapacitet.

- Och när EU dessutom går in med investeringsbidrag i sådana sammanhang blir det naturligtvis ännu svårare att få till en disciplin på marknaden.
Dessutom är det allt svårare att hitta synergier efter fusioner. Anledningen är att många av fabrikerna är mycket effektiva idag, vilket gör det svårare att räkna hem en sammanslagning. En tredje faktor är förstås också att den politiska agendan inte alltid ligger i linje med industrins behov.

Peter Berg nämnde den amerikanska pappersindustrin, som inte konsoliderats tillräckligt snabbt, vilket allmän känt fått ödesdigra konsekvenser.
Och om vi slår ihop de största tidningspappersproducenterna, vad händer då?

- De har inte tillräckligt med kapacitet för att få en balans i marknaden – inte tillräckligt mycket högkostnadskapacitet, konstaterade Peter Berg. Även om det skulle lyckas är det svårt att förhindra att ny kapacitet kommer in på marknaden.  Ett höjt tidningspapperspris gör det möjligt för nya spelare att komma in, till lägre priser, på marknaden – och så är vi där igen! Ny kapacitet kommer alltså oftast in till en lägre kostnad än befintlig kapacitet, vilket gör att det blir mer intressant för en ny spelare att lägga till kapacitet. Det blir alltså inte heller lättare om EU väljer att skjuta till bidrag i en sådan situation!

Santhe Dahl, Vida varnade för att råvaran kommer att bli allt dyrare:

- Därför är sågutbytet viktigt. En effektiv, välinvesterad enhet med en väl fungerande inköpsorganisation, styrd av allra högsta ledningen, kommer att ge framgång på en marknad där det ju nu dyker upp mycket stora enheter. Jag tror inte på enheter som sågar 1 miljon kubikmeter. Det måste finnas synergier och helikoptersyn i en verksamhet, vilket man förlorar när enheten blir för stor. Men, de privata sågverken har helt klart en plats. Där finns mycket kunskap.

Domsjö Fabriker såldes i våras till det indiska företaget Aditya Birla – en multinationell koncern och världens största tillverkare av viskos, stapelfibrer – med ett mål att omsätta 50 miljarder dollar år 2015. Ola Hildingsson, vd för Domsjö, berättade om anledningen till att man i Indien tagit beslutet om att köpa just Domsjö:

- Tillgången till råvaran och vår forskning var huvudskälen till att Aditya Birla Group investerade i Domsjö, berättade Ola Hildingsson. Vi har investerat 1,5 miljarder de senaste åren och kommer att se till att öka kapaciteten.

Inom Aditya Birla finns planer på att expandera den del av företaget där Domsjö ingår. De har, enligt Ola Hildingsson, även planer på att placera ett Centre of Excellence, forskningscenter, i anslutning till Domsjö, vars forskningsorganisation, Dominnova, idag samarbetar med MoRe Research.

- Domsjö får nu tillgång till FoU-kapacitet för hela värdekedjan. Vi för samtal med både IKEA och H&M om hur de resonerar kring råvarufrågorna. Bomullen är mycket ifrågasatt idag. Mer än 11 procent av världens jordbrukskemikalier och 25 procent av världens insektsgifter används för att producera bomull. Dessutom skapar hög vattenförbrukning problem i torra områden och tar mycket mark i anspråk som i stället skulle kunna användas för grödor.

– Vi är alla medvetna om den allt sämre efterfrågan på tidningspapper, konstaterade Rolf Johannesson, SCA. Människor väljer allt mer att läsa tidningen på nätet, en vana som gör att de digitala medierna tar över om cirka 10 år. Det har lett till att vi nu befinner oss vid samma efterfrågesituation på marknaden som vi hade i början av 1990-talet. Tappet har varit störst i USA – och Europa kommer att följa den trenden. Det visar alla indikationer, trots att det finns länder, såsom exempelvis Italien, där efterfrågan på standardtidningspapper ökar.

Med den vetskapen investerar man inom SCA Forest Products nu bland annat i ett utökat blekeri och ombyggd PM 5 vid Ortviken för att ställa om till mer efterfrågade produkter som LWC.

- Det idealiska för marknaden vore att endast de yngsta och mest effektiva maskinerna blev kvar på bruken – och att resten lades ned, sa Rolf Johannesson. Idag finns det 38 pappersmaskiner i Europa som tillverkar tidningspapper. De har en snittproduktion på 243 000 ton per år och tillverkar totalt 9,2 miljoner ton papper till marknaden per år. Tar man bort de äldsta och minst effektiva får man kvar 18 maskiner och 5,8 miljoner ton på marknaden.

Det lönar sig att äga skog. Det borgar trovärdiga analyser för – och Jonas Jacobsson, JJ Forestry på Virkesforum.

Ett, på alla sätt, väl skött skogsinnehav ger en avkastning på runt två procent för avverkad skog, konstaterade Jonas Jacobsson i sitt anförande:

- Att köpa mark är smart och det blir allt mer populärt att äga skog, som man kompletterar aktieportföljen med. Skogens värde har visat sig stå emot finanskriser och har låg volatilitet. Vi ser ett trendbrott som innebär att avkastningskraven på skog inte kan sjunka mycket mer. I Sverige idag är avkastningskravet 2,5 procent och var för tio år sedan fyra procent. Mycket tyder på att de reala virkespriserna kommer att stiga. De starkaste orsakerna för det är främst den europeiska efterfrågan på bioenergi, den starka tillväxten i Asien där tillgången är begränsad, Rysslands ovilja att exportera virke utan tullar samt den ökade konkurrensen om mark i världen.

- Realprisökningen på veden samt det i snitt sjunkande priset på barrsulfatmassa befogar verkligen frågan om hur man kan tjäna pengar på en global massamarknad.

Det sa Gunilla Saltin, vd Södra Cell, som på konferensen berättade om hur man inom Södra, redan för fem år sedan börjat planera, tillsammans med Södras medlemmar, för att utöka produktportföljen och därmed behålla koncernens lönsamhet.

- Det är många faktorer på marknaden att ha kontroll på om man ska tjäna pengar – faktorer som vi inte kan påverka, sa Gunilla Saltin. Men vi har fokuserat på det vi kan påverka. Vi ser framför allt till att hålla en hög produktivitet på våra enheter – ett produktivitetsprogram som samtliga anställda driver. Inom området för nya produkter lanserar vi i december Södras dissolvingmassa och vår produkt DuraPulp har verkligen tagits emot väl på marknaden; Vi får till och med samtal från intressenter som vill använda materialet till att göra likkistor. Idag producerar Södra Cell även 420 GWh fjärrvärme och 1747 GWh el till elanvändare. Företaget levererar dessutom biobränsle motsvarande 447 GWh.

Gunilla Saltin nämnde även Södras ambition att skapa mervärde för sina kunder genom att erbjuda samarbete – i detta fall det väl kända PulpService där kunderna bland annat får ta del av Södras forskningsresurser.

Stora Ensos ambition – att bedriva verksamhet där marknaden finns – förverkligas undan för undan, bland annat genom koncernens plantager i Sydamerika och Asien. Planer finns även att bygga enheter i anslutning till plantagen, enligt Johan Lindman, Stora Ensos råvaruchef.

Förutsättningarna växlar i olika världsdelar för plantager, men det är ytterst nödvändigt med en storskalig verksamhet för att möta ved- och fiberefterfrågan, menar man inom Stor Enso med hänvisning till WWF:s konstaterande att: En ny generation plantager skulle behöva anläggas i en takt på 4-6 miljoner hektar per år på marker som för närvarande utgör gräsmarker, busklandskap och skog, där den ursprungliga vegetationen har förändrats.

- Vår verksamhet ställer helt nya krav på utbildning, sa Johan Lindman. En jägmästare idag måste känna till hur man driver upp tropisk regnskog av olika slag.

Magnus Collett från Utrikesdepartementet berättade att man nu är närmare än någonsin att få ett avtal till stånd för ett ryskt inträde i WTO.

- I december tror vi att det kommer att bli verklighet, sa Magnus Collett.

Förhandlingarna har de senaste 18 åren alltid slutat med invändningar och missuppfattningar från ryskt håll, så ett avtal har aldrig gått i lås. Men nu skriver man alltså snart historia. Det är en strategisk målsättning, enligt Putin, nämnde Magnus Collett.

I Ryssland finns råvaran, det är allmän känt. Men hur illa det står till med logistiken kan man endast ana efter föredraget som hölls av Markku Luhtasela, Metsäliitto. Han dömde helt ut den ryska logistiken. De, i det närmaste, helt obefintliga transportsystemen förhindrar virkestransporterna:

- Frågan i nordvästra Ryssland är vem som ska investera i nya skogsvägar, terminaler och maskinkapacitet, sa Markku Luhtasela.
I nordvästra Ryssland har man även problem med för mycket lövskog som trivs i skogslandskapet. För att ändra på det ställs krav på en förbättrad skogsskötsel.

- Det är en av de största utmaningarna för rysk virkesexport, sa Markku Luhtasela. Det lokala virkesbehovet fortsätter dessutom att öka.

I USA håller skogsindustrin en betydligt bättre och modernare nivå, dock med ett större utbud än efterfrågan, konstaterade Jan Fryk, Skogforsk, som rapporterade nyss hemkommen från en studieresa:

- Skogsbruket ger ett professionellt intryck. Fokus ligger dock inte längre på massaindustrin utan helt klart på biobränsle. Bland annat besökte jag en enhet med produktion av pellets, baserad på vedfiber – för export till främst Europa. Enheten exporterar 500 000 ton pellets per år till ett råvarupris som ligger på 200 kronor per ton.

Den amerikanska satsningen på biobränsle för export till Europa bygger på övertygelsen om att EU:s 2020-mål kommer att prägla verkligheten allt mer och bidra till en bra biobränslemarknad.

- Återvinningsbart är dock ingen prioriterad fråga idag i USA, tillade Jan Fryk, med hänvisning till den ekonomiskt instabila situation man upplever i landet.
En rapport av helt annan karaktär gav Åke Barklund, KSLA, från Afrika där han under många år arbetat i Tanzania. 17 procent av världens skogsarealer växer i Afrika.

- Flera skogsbolag har investerat i projekt i bland annat Kamerun och Liberia, med ambitionen att först bygga plantage, sedan enheter. Men efter en kort period har samtliga gett upp projekten, berättade Åke Barklund. I det ena fallet insåg man att lokala typen av mixed hard wood var mycket svår att koka sulfatmassa på. Afrika är helt enkelt inte moget för några skogsprojekt ännu med tanke på den politiska instabilitet som präglar länderna samt att infrastrukturen inte ännu är tillräckligt bra.

Jan Lagerström, Skogsindustrierna och Jon Haag, Nine TTP, arbetar tillsammans med visionen Ekopark 2035 – ett projekt som drivs för att föra fram realistiska målbilder i arbetet med att skapa ett uthålligt samhälle, där den svenska fiberråvaran har en avgörande roll.

Projektet handlar om hur den svenska fiberråvaran kommer att kunna användas i olika produkter år 2035 och framåt.

Symboliskt har man byggt upp Ekoparken och i ett exempel, som illustrerades under Virkesforum, utgjorde den en bensinstation – vilken i hela sin skapelse var baserad på den svenska fibern. I bensinpumparna tankar man de biopolymerbyggda bilarna med biodrivmedel. Vägarna i Ekoparken ligger asfalterade av asfalt baserat på biotumen (istället för dagens bindemedel bitumen)och så vidare.

Text: Ewa Arve