Den svenska modellen för skogsbruk! Tar industrin sitt ansvar?

Sidan senast granskad/uppdaterad: 2012-07-06
Den svenska skogslagstiftningen bygger på frihet under ansvar och har jämställda mål för produktion och miljö.

Skogsbrukets miljöhänsyn debatteras inte minst med koppling till miljömålsberedningens pågående uppdrag om markanvändning.
I seminariet diskuteras hur skogsbruket tar detta ansvar.

Marie S Arwidson, vd Skogsindustrierna:
Vi ser ett stort antal människor som känner djupt för sin skog och vill göra det bästa för framtiden för sig själv och nästa generation. Det nationella intresset är att man tittar på hur vi ska uppfylla lagen, men också hur vi kan bidra till landets produktionsförmåga. Vad skogen ska användas till som vi planterar idag vet vi inte. Det här är oerhört viktigt, vi planterar för en slutanvändning som vi idag inte känner till. Vad är det för spännande användningsområden, nya produkter och annat som skogen kan användas till? Men det ska också vara en förnybar resurs. Till skillnad från många andra material så är det förnyelsebarheten som ger en god avkastning. Fibern, den finns här för att stanna.

IMG_3232Carina Håkansson, nybliven ordförande Föreningen Skogen:
Jag förförs av vyn när jag söker mig upp till höga vyer, jag förförs av utsikten över vidderna, därför att den vidgar mitt sinne. Och ger mig en känsla av min lilla, korta stund på jorden. Jag förförs av skogens kraft och jag lockas av utmaningen att kunna klara både och, det vill säga klara av att både odla skog och bevara naturvärden.

Skogens historia började för länge sen i Sverige. Vi hade en istid som lämnade landet för 8000 år sedan. Sedan dess har skogen utvecklats, inte från allt till inget, utan tvärtom, från inget till allt vad det faktiskt är idag. Och vi ska vara tacksamma att vi i Sverige lever i ett ekosystem som i grund och botten är byggt på att vi har en skog som kan erövra kala ytor.

Att ta hand om återbeskogning och odla skog ur virkessynpunkt, det har vi gjort i hundra år. Men det här att medvetet vårda och bevara nyckelbiotoper och restaurera särskilda miljöer för arters överlevnad, det är ju egentligen väldigt nytt. Det som ändå gläder mig och ger mig hopp och övertygelse om att vi kommer att kunna klara det här är att vi har en skogshistoria som innebär att skogarna i Sverige har brukats i många hundra år.

Vi är ju faktiskt väldigt långt framme ur ett globalt perspektiv.  Men å andra sidan tycker jag att vi ska vara tillräckligt ödmjuka för att inse att nej, vi är inte framme. Vi kommer aldrig fram heller kanske, utan i vissa resor så förflyttas målet framåt hela tiden. 

Karin Åström, vice ordförande Naturskyddsföreningen, SNF:
Det vi ser i dagens skogsbruk är två huvudproblem. Vi har en bristande lagefterlevnad, det sker mycket misstag. Det är bekymmersamt och där vet vi att det görs det en hel del jobb, men man har långt kvar. Men sedan har vi ett större problem och det är att vi har en omvandling av skogen på landskapsnivå. Vi går från naturliga blandade skogar till mer ensartade skogar och det här är ju ett produktionsmål. Hyggen är ofta väldigt kala och det ser bedrövligt ut många gånger. Tyvärr är det så att, även om man skulle nå lagnivån, så kommer vi ändå inte nå de miljökvalitetsmål som vi satt upp i Sverige för skogen.

Ett fungerande ekosystem kräver biologisk mångfald. Det är det som får den här planeten att fungera. I en klimatförändrad värld är det ännu viktigare. Biologisk mångfald anses internationellt sett vara den stora frågan som måste lyftas nu för att våra ekosystem måste fungera. Det handlar om motståndskraft i systemen.

Vi vill ha en ny skogspolitik och vi tycker att grunden för detta är att skogen är för alla. Det är inte bara virkesproduktion. Vi behöver ha en uthållig produktion, inte minst för att få fram bränslen och alternativa produkter men det är inte bara för virke. Vi måste ha kvar de produktiva ekosystemen och det förutsätter biologisk mångfald.

IMG_3243Elisabet Salander Björklund, vd Bergvik Skog:
Jag vill börja med att avliva myten att vi går från blandade skogar till monokulturer. Under 60- och 70-talet skapade vi många monokulturer, men idag skapar vi igen blandade skogar, och betydligt mer än förut.

Hur har då skogsbruket levt upp till regeringens mål i Levande skogar?  Vi har avsatt 10 000 hektar för att få tillbaka Vitryggen. Det betyder att man ska få tillbaka gammal lövskog. Vi driver det programmet tillsammans med andra aktörer, bland annat SNF, och ett problem vi har fått är att för mycket gran har växt upp i de här lövskogarna. Så vi kan inte bara skydda de här skogarna utan vi måste aktivt sköta dem. Ett annat mål var att man skulle avsätta 900 000 ha skogsmark från 1998. Man har avsatt betydligt mer än målet.

En annan myt är att vi ska ha fått mer kalmark i Sverige. Men enligt siffror från Riksskogstaxeringen 1926 var 8 procent av marken i Sverige kalmark. 2008 så hade vi 4 procent. Så det är en väsentlig skillnad. Gammal skog hade vi 1926 33 procent i Norra Norrland och där är det 18 procent idag, men om man samtidigt lägger in den arealen som har avsatts till reservat eller andra formella avsättningar så är det 27 procent av marken som är mer än 120 år.  I resten av Sverige har gammal skog ökat.

Den andra delen som vi har att jobba med i skogsbruket, är att vi också har ett produktionsmål, att producera skog och träd. Virkesförrådet har kontinuerligt ökat sedan 1926. Även avverkningen har ökat, men mindre, så man har byggt upp ett större virkesförråd i Sverige.  Vi producerar mer skog, vi avverkar mer skog, och vi kan på det viset producera mer varor, klimatsmarta och förnyelsebara varor dessutom.

Johan Hultberg (M) Miljö- och jordbruksutskottet:
Det här är spännande frågor som uppenbarligen engagerar, för vi har ju en välfylld sal och det är riktigt roligt att se.  Rubriken på det här seminariet är ju ”tar industrin sitt ansvar?” och det korta svaret på det är ”Ja, oftast”. Som vi har hört här så har vi nått många av de mål som vi politiskt har satt upp. Vi har sett under en lång tid att vi har en tillväxt som är högre än vad vi har i uttag. Det tycker jag är ett tecken på att vi har ett långsiktigt hållbart skogsbruk. Att virkesförrådet har ökat med 80 % sedan 1920-talet tycker jag är ett bevis för just det. Vi har en ökad andel äldre lövrik skog, vi har en ökad andel äldre skog över lag, vi ser alltmer hård, död ved som är viktig för den biologiska mångfalden. Så mycket blir bättre.

Därmed inte sagt att allting är perfekt, men vi ser en utveckling som är positiv.  Den utvecklingen har påskyndats sedan den svenska modellen sjösattes 1994. Den modell vi har idag, med frihet under ansvar, har släppt lös en hel del engagemang och arbete hos alla Sveriges skogsägare. Jag menar att, och är helt övertygad om, att alla Sveriges 330 000 skogsägare, är intresserade av och besjälade av att göra sitt bästa för nå både produktions- och miljömål, och att de här målen i mångt och mycket går hand i hand. Men ibland stöter vi på konflikter och där måste vi göra avvägningar.

IMG_3254Den svenska modellen bygger ju på att näringslivet och skogsägarna har ett intresse och en vilja att ta ansvar och den tycker jag mig se. Jag tror att vi har haft alldeles för lite debatt om den svenska skogen och jag är glad att vi nu har mer debatt och mer diskussion. Sen så kan jag tycka att det är trist att den har blivit så polariserad och att det är lite väl högt tonläge många gånger.

Helena Leander (MP) Miljö- och jordbruksutskottet:
Jag är övertygad att miljö och produktion hänger ihop. Trots allt så är det ju den biologiska mångfalden, ekosystemtjänsterna som är grunden för vår ekonomi. Inte minst i ljuset av ett förändrat klimat så behöver vi ju mer resistenta ekosystem som kan hantera de störningar som kommer. Därför tror jag att vi lurar oss själva om vi tror att vi kan tänka bort den biologiska mångfalden och bara satsa på produktion. Nu tror jag att ingen vill det utan de flesta vill någonstans ta hänsyn till biologisk mångfald, men frågan är om det man gör är tillräckligt.

Så mer skyddad mark och större hänsyn till den skog som brukas tror jag är nödvändigt om vi ska klara våra skogliga ambitioner med att ha en levande biologisk mångfald utöver en hög produktion.

IMG_3258Moderator Per Braconier:
Alla här talar om ett fortsatt aktivt arbete för att lyfta miljömålen, där är ingen oenighet. Vad är det för andra saker ni vill göra istället för att ha den här dialogen?

Karin Åström:
Vi vill lägga mer tid på uppföljningar och se hur det ser ut i verkligheten. Vi har haft en dialog med näringen och myndigheter hur länge som helst. Vi var med och byggde upp FSC, vi har varit med i den dialogen. Vi anser att uppdragen är nedsnävade, att målen med dialogen är för lite, vi kommer ändå inte att klara våra mål. Så att lägga massor av mantimmar på något som ändå inte leder i mål känner vi inte att vi har tid med.

Vad säger du om bilderna som visats på kalhyggen?

Elisabet Salander Björklund:

Bekanta till mig säger ”Hyggena är så fula nu för tiden, varför tar ni inte reda på träden?” Då menar de högstubbar på hygget som är till för miljön. Det är få människor i allmänhet som vet att de hyggen som vi skapar idag, där sparar vi ganska mycket träd och halva träd som ska bli död på sikt. Men det blir inte död ved på ett halvår utan det tar lång tid. Jo, vi skapar faktiskt biologisk mångfald. Men det sker inte på ett, inte på fem, kanske tar 30-40-50 år innan de här träden är döda.

Carina Håkansson:
På 90-talet var vi dåliga på att berätta om skogen, men då var vi också i lindan på den fantastiska story som faktiskt finns att berätta och jag tycker absolut att SNF också ska vara stolta för den utveckling som har skett, för de har verkligen bidragit till den omvandling som har skett i skogsbruket. Men skogsbruket består ju av människor som älskar att jobba med natur och med skog. Det sker så mycket i skogsbruket idag och en stark drivkraft i det är ju alla människor som drivs av sitt naturintresse och det borgar också för att vi kommer att lyckas med det här.

Vill du reda ut begreppet kontinuitetsskogsbruk och hur du ser på det?

IMG_3266Mårten Larsson:

1948 avgjordes med hjälp av riksskogstaxering och forskning att trakthyggesbruket gäller och det blev faktiskt förbud på kontinuitetsskogsbruk. Produktionsförmågan blir större med det vi kallar trakthyggesbruk. I företagens egna mål (i Levande skogar) så finns kontinuitetsskogsbruk med, och det är tillåtet igen i lagen sedan 1994. Men det finns fortfarande en gräns man inte får gå över så att det blir ett skövlande skogsbruk. Skogen är en nationell tillgång, det är viktigt att ha det klart för sig.

Om man tittar på hur skogsföretagen placerar in kontinuitetsskogsbruk i sina landskapsplaner, så har det en plats, dels när skogen är skiktad, alltså med träd i olika storlekar, och där det finns arter och strukturer som är beroende av det. Som exempel i SCA har man som mål att varje år bedriva kontinuitetsskogsbruk i uttag av 90 000 m3 skog, det är ett par hundra hektar om året som man brukar på det sättet och då har det en plats i ett hållbart brukande.

Karin Åström:
Det pågår en hel del kring det här, till exempel i Lübeck-modellen. Man försöker jobba sig fram och se vad man kan uppnå. Ett problem är att vi inte har den här forskningen än. Vi har dålig kunskap och man kan inte hänvisa tillbaka till 1700-talet hela tiden. Till och med Skogsstyrelsen säger att det gynnar den biologiska mångfalden.

Finns det något som behöver rättas till i den svenska lagstiftningen?

IMG_3250Johan Hultberg:

I grunden tycker jag att den svenska modellen fungerar. Vi behöver inte en ny skogspolitik, vi behöver en utvecklad skogspolitik och det är något vi måste jobba vidare i miljömålsberedningen. Det kommer att krävas en del förtydliganden, det är bra att skogsstyrelsen förtydligar sina allmänna råd men jag tror i grunden inte att vi behöver ersätta den politik vi har. Nu har vi haft den sen 1993 och det är ganska kort tid för att utvärdera redan idag. Men det går så klart att göra förbättringar och myndigheten kan också förbättra sitt arbete. Dialogarbetet som nu pågår är oerhört centralt och viktigt.


Finns det fog för att göra större förändringar i skogsvårdslagen?

Helena Elander:

Ja, det tycker jag. Som kontinuitetsskogsbruk, om man nu tror att det kan finnas fördelar med det så kan det vara bra att uppmuntra det i de fall det är lämpligt och dessutom, bara det här att det finns en osäkerhet i Holmbergsfallet gör ju att människor som kanske skulle vilja bruka skogen med den modellen drar sig för det för att man är rädd för att man ska hamna i domstol även om det är en myt.

Men det handlar även om skogshänsyn överhuvudtaget där det finns bra idéer om vad man ska göra men det finns inte bra verktyg att se till att det följs. Det är bekymmersamt att man inte kan ställa människor till svars när uppföljningar pekar på brister.

Johan Hultberg:
Jag tycker det är farligt från ett politiskt håll att man vill göra metod till ett mål. Det är inte min uppgift som politiker att säga vilken metod man ska använda. Vi ska formulera mål för vad det svenska skogsbruket ska leverera. Sen krävs det en myndighet som är duktig på tillsyn och där behövs det mer praxis.